Viloplats

Var vid Annas grav idag. Bara att ta några djupa andetag på kyrkogården ger så många känslor.
Inte bara sorg och saknad utan mycket tacksamhet till det man haft.
Inte alla som har haft förmånen att hitta en vän i livet.
Någon som man kan vara riktigt uppriktig mot och som är uppriktig tillbaka.
När jag och Anna var sura på varandra för något lyfte vi luren och sa det!! Rakt ut !! Inga krusiduller vi pratade om det sen bad vi om förlåtelse eller accepterade att vi tyckte olika :)
Avslutade med puss o kram
I slutet av Annas liv sa vi "älskar dig"
För i bådas rädsla behövde vi höra det.

Att vara en god vän betyder också att jobba på det.
Jag har otroligt dåligt samvete för sådant jag aldrig gjorde.
Att jag trodde att det var en annan diagnos !! Att jag litade på det hon sa för att trösta mig när hon förskönade verkligheten.
Jag är besviken på mig själv att jag inte tog mig mer tid!